Det som snurrar i min skalle

Det är inte förens du är utan någonting som du verkligen tycker om, som du förstår hur mycket det verkligen betyder för dig.

Jag har varit utan allt som jag älskar i snart 3 veckor, det är inte särskilt länge egentligen, men tillräckligt länge för att jag ska förstå hur mycket det verkligen betyder för mig. 

Jag saknar min familj, mina vänner och David såklart. Jag saknar inte Göteborg i sig, jag saknar bara alla människor som finns där, i min närhet. Sedan jag kom hit har jag inte haft hemlängtan en enda gång och jag har det inte nu heller när jag tänker på alla människor som jag så himla gärna skulle vilja ha här, för jag vet att det inte är långt tills jag får träffa dem igen. Jag har varit här i som sagt snart 3 veckor, det är inte ens hälften av vad jag ska vara här, och det har gått så himla fort och jag har upplevt så himla mycket. Jag lär mig någonting varje dag. Ingenting är rätt, ingenting är fel. 

Det som jag saknar mest just nu är, mormor. Bara att komma hem till henne och äta godsaker och skratta. 

Jag har väldigt nära relation med min mormor och vi är nästan som jättenära vänner. Jag älskar att umgås med henne. De flesta i min ålder tycker väl det är rätt så tråkigt att hänga hos sin mormor en fredagkväll, men jag älskar det. 

Det jag ville säga är väl att jag har verkligen förstått att det finns så mycket i livet som man kan uppleva och om man bara ger allting en chans så är det inte så pjåkigt precis. 

Jag älskar att vara här, det är för att jag har bestämt mig för att detta är jättekul och världens chans inför framtiden. Det beror ju också självklart på den underbara familjen jag bor hos, mina kompisar i skolan och alla personer där hemma som finns där ifall jag behöver det. 

Jag behövde nog bara skriva av mig lite av alla tankar jag har haft ett tag.